Växtform
Flerårig ört. Saftig rot.
Höjd
50–200 cm. Stjälk rätt grovhårig
Blomma
Krona klocklik (trattlik), övre delen något hopdragen, 12–18 mm lång, röd, blå eller rödblå, ibland nästan vit, sambladig, 5-flikig. Flikarnas spetsar ofta något vridna. I kronans svalg 5 stora triangulära, tunglika fjäll. Foder sambladigt, 5-flikigt, 5–7 mm långt, kortare än kronpipen, hårigt. Fodrets flikar i allmänhet spetsiga i ändan, ibland något rundade.Ståndare 5. Pistill uppbyggd av flera fruktblad, med 1 stift. Blomställningarna i form av knippen i bladvecken.
Blad
Strödda, skaftade, med kort och smalt nedlöpande bladskaft. Bladskiva lansettlik-äggrund, med rund eller hjärtlik bas, helbräddad.
Frukt
4-delad klyvfrukt. Delfrukterna sneda, rynkiga, vårtiga, matta eller något glansiga.
Växtplats
Invid bosättning, i parker, trädgårdar, längs renar och vid stränder. Odlingsrest eller förvildad.
Blomningstid
Juni–augusti.

Vallörterna hör till de största av våra strävbladiga växter. Som mest kan de bli upp till två meter höga och de sträva rosettbladen kan bli upp till en halv meter långa. Den europeiska äkta vallörten (S. officinale) har odlats länge, i första hand som medicinalväxt, medan fodervallörten (S. asperum) med kaukasisk härstamning närmast använts som prydnadsväxt. Då de båda arterna korsar sig uppstår en mycket variabel art som bildar sina helt egna populationer, nämligen uppländsk vallört. Nya korsningar uppstår fortfarande på de områden där de båda ursprungsarterna förekommer tillsammans, men den uppländska vallörten har spritt sig betydligt längre än fodervallörten, som sällan förekommer i förvildat tillstånd. Den uppländska vallörtens utbredningsområde sammanfaller rätt långt med den äkta vallörtens. Arten har troligen fått sitt nuvarande utbredningsområde redan för länge sedan, då den ännu användes som foder för boskap och höns. Där vallörten en gång fått fotfäste håller den sig vanligen kvar i decennier med hjälp av sina kraftiga rötter och stora blad. På några platser har den uppländska vallörten lyckats etablera sig ute i naturen också hos oss. Nuförtiden odlas uppländsk vallört närmast som prydnadsväxt, även om de vackra små blommorna lätt förlorar sig i det yviga bladverket. Allra populärast är kanske vallörten bland bin och humlor: om man planterar vallört i sin trädgård kan man vara rätt säker på att snart få höra insektsurr.

På de områden där alla tre vallörtsarter förekommer tillsammans kan det vara en verklig utmaning att skilja dem från varandra. Det bästa kännetecknet är vanligen längden på fodrets flikar, men också deras form, kronans form och färg, huruvida bladskaftet löper ned på stjälken eller inte samt delfrukternas ytstruktur kan användas för bestämningen.

Uppländsk vallört

Taxonomi

Familj

Tribus

Släkte

Art