Ekorrbär

• Växtform

  Flerårig ört med jordstam.

• Höjd

  5–20 cm. Stjälk upprätt, övre delen hårig.

• Blomma

  Radiärsymmetrisk, doftande. Stjärnlikt vitt hylle (kalk) med fyra, 2–3 mm långa blad. 4 ca. 1,5 mm långa ståndare. Pistill uppbyggd av sammanväxta fruktblad, 3-talig med 1 stift och märke. Blomställningen 1–4 cm lång, klaslik, toppställd samling. Blomskaft korta.

• Bladen

  Vanligen två blad i varje skott. Skaftet 5–10 mm långt med slidlik bas. Bladskiva hjärtlik, spetsig, helbräddad, 4–5 cm lång med runda basalflikar och parallellnervatur. Vid stjälkens bas fjällika lågblad.

• Frukten

  Mörkrött, runt, ca. 6 mm stort bär.

• Växtplats

  Torra, friska och lundartade moskogar, lundar.

• Blomningstid

  Maj–juni.

Det giftiga ekorrbäret är en enhjärtbladsväxt och släkt med liljorna (Liliaceae). Den placeras ofta i denna familj men numera anser forskare att man kan avskilja ett släkte ur liljeväxterna, nämligen liljekonvaljväxter och placerar ekorrbäret i detta släkte.

Ekorrbäret växer ofta fläckvis i skogen och varje fläck har vanligen fått sin början från ett frö som grott och sedan har växten spritt sig med hjälp av utlöpare. Ekorrbäret blommar även i skuggiga skogar och den behöver trädskiktets skydd. Fastän vår vanligaste lundtyp harsyre-ekorrbärstypen (OMaT) är uppkallad efter denna art är den snarare en momarkernas än en mullmarkernas växt. På detta sätt fungerar den som indikator på att lunden inte är en av de allra frodigaste.