Talltita

Poecile montanus
© Copyright: Jan-Erik Bruun
© Copyright: Jari Peltomäki, finnature.fi, Mervi Wahlroos, M. & W. von Wright: Svenska fåglar (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland)
  • Vetenskaplig synonym

    Parus montanus

  • Allmänna kännetecken

    En mesart med rätt stort huvud och tjock nacke. Hjässans “basker” och haklapp svarta. Ryggen grå, buken ljusgrå, kinden vit.

  • Storlek

    Längd 12-13 cm, vikt 10-13 g.

  • Bo

    Hål i stubbe eller i ruttet träd, sällan i holk. Bomaterial enbark, ull, hår och några fjädrar. Mossa mycket sparsamt eller ingen alls. Hackar själv ut hålet, häckar sällan i färdigt hål.

  • Häckning

    Lägger 5-11 ägg i april-maj. Endast honan ruvar, ruvningstiden 13-15 dygn. Ungarna i boet 15-19 dygn.

  • Utbredning

    Häckningsfågel i barr- och blandskog i hela landet. Finlands häckningsbestånd beräknat till 400.000 par.

  • Flyttning

    Stannfågel, som tidvis vandrar på hösten. Vandringarna sträcker sig inte över havet.

  • Föda

    Frön, ryggradslösa djur.

  • Läten

    1-2 korta stavelser som följs av 2-4 hesa, låga stavelser “zi-zi-zää-zää-zää”. Sång en serie “tjyy-tjyytjyy…”.

Talltitan är större än svartmesen, har rätt stort huvud och tjock nacke. Ryggsidan är grå och buken är gråaktigt vit. Hjässkalotten är mattsvart, haklappen svart och kinderna är vita. De mörka vingarna hos talltitan har i den nya dräkten en vit längsgående fläck som kan saknas helt i sliten dräkt och därmed förorsaka förväxling med entitan (Poecile palustris) som någon gång kan påträffas hos oss. Talltitans tarser är gråblå, näbben svart och iris mörkbrun.