Steglits

Carduelis carduelis
© Copyright: Jan-Erik Bruun
© Copyright: Jari Peltomäki, finnature.fi, Mervi Wahlroos, Jarmo Jutila, Jouko Lehmuskallio, Ulla Kalliomäki, Jari Hiltunen, M. & W. von Wright: Svenska fåglar (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland)
    • Allmänna kännetecken

      En rätt liten, grann, livlig sparvfågel. Kännetecknande är ett brett, klargult vingband och vit övergump. Huvudet på en adult fågel är röd-svart-vitbrokigt. De svarta stjärt- och vingpennorna har vita spetsar.

    • Storlek

      Längd 12-13,5 cm, vikt 15-19,5 g.

    • Bo

      Väl dolt, ofta högt upp (1-11 m) i ett träd. Klotformat, byggt av lav, rötter, snörstumpar, spindelnät osv. fodrat med växtull och tagel.

    • Häckning

      Lägger 4-6 ägg i april-maj. Endast honan ruvar, ruvningstid 11-13 dygn. Ungarna i boet 12-16 dygn.

    • Utbredning

      En kulturbygdsfågel i södra Finland, utbredningen sträcker sig till Norra Österbotten och Norra Karelen. Häckningsbeståndet i Finland beräknat till 10 000-20 000 par.

    • Flyttning

      Dagflyttare. Höstflyttningen i oktober-november, återkomst i mars-april. Övervintringsområdena finns i södra Skandinavien och ner till Mellaneuropa. En del övervintrar i Finland.

    • Föda

      Ogräsfrön, favoriter tistel- och kardborrefrön.

    • Läten

      Ett glatt “ste-glitt”, som gett arten dess namn. Sången vacker, glad, kvittrande.

    Den adulta steglitsens huvud är brokigt i rött, svart och vitt, ryggen gulbrun och på de svarta vingarna finns ett granngult vingband. Buken är gulbrun på bröstet och flankerna, resten av undersidan och övergumpen är vita. Steglitsens stjärt är svart och djupt kluven. På ving- och stjärtpennornas spetsar finns en vit prick. Steglitshonan är något mer anspråkslös till färgen. Hos ungfågeln saknas de granna färgerna på huvudet. Dess huvud är gulbrunt och kroppen fläckig. Steglitsens tarser är bruna, näbben är rödgrå med mörk spets och iris är mörkbrun.