Stenfalk

• Allmänna kännetecken

  Den minsta falken som påträffas i Finland, hanen är inte större än en större trast. Flykt snabb likt ädelfalkar. Kan förväxlas med sparvhök men har klart spetsigare vingar och kortare stjärt.

• Storlek

  Längd 26–33 cm, vingbredd 55–69 cm, vikt 105–165 g (hane), 145–230 g (hona).

• Bo

  Använder efter litet förbättringar gamla bon av rovfåglar och kråkfåglar. Placeras i träd, på klipputsprång eller på stora flyttblock.

• Häckning

  Lägger 3–5 ägg i början av maj. Båda könen ruvar (dock mest honan). Ruvningstiden 26–30 dygn. Ungarna flygfärdiga efter 23–30 dygn.

• Utbredning

  Häckar i olika typer av skogar upp till Lapplands björk- och videbälten. Utbredningens tyngdpunkt i norr. Stammen uppskattas till 3.000 par.

• Flyttning

  Höstflyttning med början från mitten av augusti, återkomst i mars-april. Övervintrar i västra och södra Europa. Enstaka individer övervintrar också i Finland.

• Föda

  Fåglar, små däggdjur. Jagar fåglar genom överraskande förföljningsattacker på låg höjd.

• Läten

  Varnar med ett snabbt “kii-kii-kii”.

Stenfalken är vår minsta falkart, hanen är inte större än en dubbeltrast och honan en aning större. Hanen är gråblå på ovansidan och undertill rostgul med mörk streckning. Honan och ungfågeln är mörkbruna på ovansidan och undertill ljusa med längsgående mörk streckning. Mustaschstrecket är otydligt och stjärten har ett brett mörkt ändband. Vingarna är breda vid basen och klart kortare än hos de andra falkarna. Stjärten är längre än hos lärkfalken, men kortare än hos tornfalken. Tarserna är gula (adult) eller grönaktiga (ungfågel). Näbben är blåaktig med mörk spets och har gul undre näbbrot. Vaxhuden är gulaktig (adult) eller grönaktig (ungfågel). Iris är mörkbrun.

Stenfalken är en mycket skicklig flygare, som flyger med täta ihållande vingslag (glider bara stundvis), jagar genom att störtdyka och kan öka farten i den kurviga flykten så att den är svår att följa med kikaren.