Sik

Coregonus lavaretus
© Copyright: Gösta Sundman: Suomen Kalat – Kansalliskirjaston kokoelmat, Lauri Urho, Jouko Lehmuskallio
    • Liknande arter

      siklöja, storskallesik

    • Storlek

      15–55 cm, exemplar på över 2 kg är sällsynta. Sikens storlek varierar mycket från bestånd till bestånd.

    • Utseende

      Siken är den av våra fiskar som kan variera mest i utseende, och under århundraden har den indelats i arter, underarter, raser och typer, på basis av olika kriterier. Det vanligaste sättet att skilja på olika former är att titta på antalet gälräfständer i den första gälbågen. Genetiska undersökningar som gjorts under den senaste tiden ger inte stöd för indelningen av siken i olika arter. Något som alla sikar har gemensamt är den spolformiga, strömlinjeformade kroppen, den för laxfiskar typiska fettfenan och överkäken som är längre än underkäken. Ovanför munnen sitter den korta, strömlinjeformade nosen. Det här skiljer siken från de annars liknande siklöjan och storskallesiken. Hos siklöjan är underkäken längre och hos storskallesiken är käkarna lika långa. Mest olika den vanligaste formen av sik är de dvärgsikar som finns i en del lappländska sjöar och som inte växer sig mycket större än 20 cm. De här sikarna har stora huvuden och ögon, och är dessutom annorlunda till färgen. Sikar som lever på plankton i stråtarna i södra Finland och havslevande sikar som vandrar upp i åar för att leka växer snabbare och de går att skilja från siklöjan redan på basis av storleken.

    • Färg

      Ryggen är mörkt blågrön eller brunaktig, sidorna silverfärgade och buken ljus. Fenorna är mörkgrå. Dvärgformen som lever i Lappland kan vara brunaktig till färgen.

    • Lek

      Siken leker på hösten från september till november beroende på vattnets temperatur och sikstammen. Olika sikstammar som lever i samma vatten kan leka vid olika tidpunkt. Både i insjöarna och havet finns både sikar som vandrar upp för åar för att leka, och såna som leker i sjöar eller havet.

    • Föda

      Beroende på stammen kan den huvudsakliga födan vara bottendjur eller plankton, och som större också ytinsekter och fiskyngel.

    • Utbredning och livsmiljö

      Siken lever i insjöar i hela landet, och på alla våra havsområden. I regel föredrar arten svala, rena vatten med mycket syre.