Piggfrö

• Växtform

  1-årig ört.

• Höjd

  20-60 cm. Stjälk upprätt, förgrenad i övre delen, täthårig med gråaktiga hår.

• Blomma

  Krona radiärsymmetrisk, 2-4 mm bred, blekt blå, sambladig, trattlik, 5-flikig. I kronans svalg 5 låga knölar. Foder sambladigt, 5-flikigt nästan ända ned till basen. Foderflikarna i fruktskedet utspärrade, 4-6 mm långa. Ståndare 5. Pistill uppbyggd av flera fruktblad, med 1 stift. Blomställningen ett knippe. Alla blommor har stödblad

• Blad

  Strödda, oskaftade. Bladskiva smalt omvänt äggrund-lansettlik.

• Frukt

  4-delad klyvfrukt. Delfrukterna 4-6 mm långa (utan taggar), 2-3 rader kroktaggar med ankarformad spets och bred bas. Fruktskaft upprätt, kortare än fodret.

• Växtplats

  Ruiner, fästningsområden, järnvägsstationer, skräpmark.

• Blomningstid

  Juni-augusti

Piggfröarterna liknar rätt mycket förgätmigejerna. Lättast skiljer man dem åt genom att studera delfrukterna som hos förgätmigejerna är släta men hos piggfröna kantas av 1-3 rader med ofta krokspetsade hår. Medan förgätmigejerna satsar på myror för fröspridningen och lockar dem till sig med hjälp av ett ätbart utskott på fröna, väljer piggfröna att använda sig av djurens pälsar som transportled.

Det är genom att klänga sig fast på husdjur och människor, men framför allt i säd som piggfrö hittat till oss från sitt ursprungliga utbredningsområde i de kontinentala delarna av Eurasien. Typiska växtplatser är torra och sandiga platser där det förekommer mänsklig akivitet av något slag. Arten har några permanenta växtplatser i Finland vid befästningar och befästningsvallar. Den har vandrat in med importsäd till våra hamnar, bangårdar och kvarnar och också till många kasernområden med den säd som användes för militärtrupperna och deras hästar. Den huvudsakliga invandringsriktningen har i såväl krig som fred varit från öster och invandringen har pågått länge, speciellt under tider då Ryssland haft stort inflytande i Finland. Förekomsten hos oss måste nog ändå klassificeras som sporadisk.

Den besläktade arten stickelfrö, (L. deflexa) förekommer naturligt i Finland och man skiljer bäst mellan de båda arterna genom att studera frukterna: hos den förstnämnda hänger de i fruktskaft som är längre än fodret, medan de hos de sistnämnda har ett fruktskaft som är kortare än fröet och som står upprätt. Piggfröet är svagt illaluktande och hör därmed till de få strävbladiga växter som överhuvudtaget har någon doft. Växtplatserna skiljer också de två arterna åt: stickelfrö kan man hitta på berg och fjällsluttningar i naturtillstånd medan piggfrö växer så gott som enbart på ställen som påverkats av människan.