Gulplister

• Vetenskaplig synonym

  Lamium galeobdolon

• Växtform

  Flerårig ört. Utlöpare ovan jord, med stora blad.

• Höjd

  20–40 cm.

• Blomma

  Zygomorf, gul, 15-25 mm lång, sambladig, 2 läppar, lång kronpip. Den övre läppen hög, välvd; nedre läppen 3-flikig, alla flikar nästan lika stora, den mellersta triangelformad, spetsig. Fodret nästan radiärsymmetriskt, 5-flikigt. 4 ståndare, varav 2 långa och 2 korta. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Blomställningen axliknande grupp i toppen på stjälken, bildad av täta kransar som sitter i bladvecken.

• Blad

  Motsatta, med skaft. Bladskivan brett äggrund, trubbig eller grunt hjärtformad bas, nätnervig, oftast med ljusa fläckar, ofta mörkviolett undertill, tandad. Blomställningens stödblad liknar stjälkbladen.

• Frukt

  4-delad klyvfrukt.

• Växtplats

  Parker, trädgårdar, skogsdungar, lundar. Prydnadsväxt, odlingsrest och förvildad.

• Blomning

  Maj-september.

Gulplister har ett tilltalande utseende och i Finland kan den påträffas i närheten av gamla trädgårdar och parker, där den växer som odlingsrest eller som förvildad. Den kan klara sig utan skötsel i decennier, och till och med breda ut sig. Med hjälp av de liggande utlöparna kan den bilda en tät matta som omfattar flera kvadratmeter. I naturligt tillstånd växer arten närmast oss i Estland och Karelska näsets frodiga åstrandslundar och lundkärr. Mer populära än ren gulplister är olika sorter med brokiga blad. Hos oss träffar man ofta på exemplar med vita fläckar, men i trädgårdarna finns också gulplister med helt silverfärgade blad. De har alla stora, smörgula blommor i täta kransar.

Gulplister har bytt släkte flera gånger: Linné ansåg först att den hörde till dånsläktet, Galeopsis, ibland har den hamnat i släktet Lamium tillsammans med våra andra plisterarter, ibland såsom nu i sitt eget släkte. Det finns god grund till att skilja den från andra plisterarter. Det tydligaste kännetecknet är kronans gula färg och tydligt treflikiga undre läpp. Man kan knappast förväxla gulplister med de plisterarter som växer som ogräs hos oss. Av de inhemska arterna påminner den kanske mest om hampdån (G. speciosa), som ändå har enfärgat ljusgröna blad med fjädernervatur, och en lila fläck på kronans undre läpp.