Växtform och höjd
Buske. 0,2–1 m.
Blomma
Hon- och hanblommor i skilda individer. Hängen håriga, hängeskaft korta och bladiga. Enskilda blommor små, utan hylle, i hängefjällens bladveck. Hängefjäll med rund spets, långhåriga, i honblomställningar svartröda. 2 ståndare med kala ståndarsträngar. Sambladig, 2-talig pistill.
Bladen
Strödda. Kortskaftade, kala eller glest håriga, läderartade och med stipler. Stipler ganska stora, ovala och med glandelförsedda tänder. Bladskiva ca. 3 cm lång, oval-omvänt äggrund, glandelförsedda tänder, grön både ovan och under, fettglänsande, bladnerver under ibland långhåriga. 5–6 par sidonerver.
Knoppar
Gulbruna, kala eller glest håriga med rund spets.
Frukten
Smal kort kapsel. Frön med hårpensel.
Växtplats
Rikkärr, sippervattenssträngar, älvkanter och videsnår i fjällen. Kalkkrävande.
Blomningstid
Juni.

Videarterna är insektpollinerade, tvåkönade träd , buskar eller ris. Knopparna har ett knoppfjäll och bladen är helbräddade och försedda med stipler. Blomställningen är ett hänge som faller av i sin helhet. Många videarter korsar sig.

Glansviden är en liten buske som växer i Eurasiens norra delar. Den är näringskrävande. Glansviden blommar vid lövsprickningen. Grenarna är rödbruna och tjocka.

Man räknar med att det finns 400–500 videarter. De växer i alla världsdelar förutom i Australien och Antarktis. Videarterna påminner såpass mycket till sin byggnad om popplarna (Populus), att man anser att de utvecklats ur poppelliknande stamformer. De videarter som förekom redan under tertiär och som har många ståndare t.ex. jolster (S. pentandra) har flest gemensamma drag med popplarna. Videarter med bara två ståndare i blommorna har tydligen blivit allmänna först efter istidens slut. De flesta arter som växer i Finland hör till denna grupp. Videarterna har ekonomisk betydelse. Man utvinner garvämnen ur dem och använder grenarna till flätarbeten. Dessutom har salicin, utvunnet ur deras bark, använts i medicinskt syfte.

Glansvide

Taxonomi

Klass

Ordning

Familj

Släkte

Art