Liten blåklocka

• Växtform

  Flerårig ört. Rotstock tunn, ljus, vedartad.

• Höjd

  10–60 cm. Stjälk späd, vanligen kal och förgränad.

• Blomma

  Klocklik. Krona 5-flikig, 14–20 mm lång, blå, jusblå, sällan vit. Foderflikar smala, bakåtböjda. 5 ståndare. Pistill sambladig, 3-talig med 1 stift, märket 3-flikigt. Till en början upprätta, senare nickande blommor i kvastlik blomställning, sällan ensamma.

• Bladen

  Basalblad tunn- och långskaftade, nästan njurlika, tandade–taggade och kala. Mellanblad strödda, oskaftade, smalt elliptiska, helbräddade.

• Frukten

  Rundad, nickande kapsel med grov nervatur. Frön gulbruna.

• Växtplats

  Ängar, renar, hällmarker, vägrenar.

• Blomningstid

  Juni–september.

Till Campanula-släktet hör 300–400 arter. De flesta växer i Mellan- och Sydeuropas bergstrakter och i medelhavsländerna. De är vanligen fleråriga örter med mjölksaft.

Den lilla blåklockan torde vara vår bäst kända klockväxt. Den skiljer sig från de övriga genom att ha två olika typer av blad, de runda lågbladen (rotundifolia) och de smalt elliptiska mellanbladen. Den lilla blåklockan är mångformig och man känner hos oss till ett flertal raser. De skiljer sig från varandra främst på basen av växtplats, blomantal och blomställningens förgrening.

Hos blåklockan, liksom hos många andra klockväxter, förekommer det ibland vitblommiga former. Liten blåklocka är Mellersta Österbottens landskapsblomma.