En liten rovfågel med lång stjärt, korta, breda vingar som är trubbiga i spetsen.
Längd 29-41 cm, vingbredd 58-80 cm, vikt (hane) 130-175 g, (hona) 220-345 g.
En glest risbo i ett träd, nedanför mitten av trädet. Boskålen fodrad med tunna remsor av tallbark. Pryder inte boet med blad.
Lägger 3-6 ägg från slutet av april. Endast honan ruvar. Ruvningstiden 33-34 dygn. Ungarna flygfärdiga efter 26-28 dygn.
Häckar i skog och trivs i granrika bäckkanter och i försumpade skogar (kärr). Förekommer i hela landet upp till Lappland. Populationen 12.000-15.000 par.
Flyttar från början av augusti till trakterna kring Östersjön, Väst- och Mellaneuropa. Återvänder i mars-maj. Vanlig också som övervintrare. (Finlands vanligast förekommande hök under vintern.)
Små och medelstora fåglar (upptill skatans och nötskrikans storlek) och smågnagare.
Liknar duvhökens läte, men är vekare. Varnar med hackande “ki-ki-ki-ki-ki”.
Sparvhökshanen är mindre än honan. Sparvhöken skiljer sig från den liknande men större duvhöken på smalare stjärtrot, kortare arm, kortare hals och förhållandevis större huvud. I flykten är sparvhöken T-formad (jfr duvhök). Flykten består av några snabba vingslag som följs av glidflykt. Sparvhöken kretsflyger också gärna.
Sparvhöken är gråbrun på ovansidan och undertill tätt tvärrandig. Den adulta hanen får vid 3-5 års ålder en ljust blågrå rygg och undertill, främst på bröstsidorna, blir den roströd. Hos honorna saknas den roströda färgen men också deras rygg blir gråare. Sparvhökens ungfåglar är starkt rostbruna på ryggen och bland bröstets tvärband finns rostbruna droppfläckar. Under de följande åren minskar den rostbruna färgen och ryggen ändrar successivt färg till gråbrunt och buksidan till vit med regelbundna mörka tvärränder. Sparvhökens tarser är grönaktigt gula, näbben blågrå, vaxhuden grönaktigt gul och iris först ljustgul, ändrar med åren till klargul eller orangeröd.